Koka potatis ombord

Just nu skiner solen utanför fönstret här på vischan där vi numera bor. Dock känns kylan mycket mer påträngande än för bara några dagar sedan. Nästa helg ska jag ta upp båten för lite underhåll och sen får den nog vila ända tills våren innan det blir läge att koka potatis ombord igen.

Det ger mig en otroligt melankolisk känsla i magen när man ser en bild som den ovan och samtidigt vet att det är nästan ett helt år tills vi är där igen, med hela lilla familjen, skalandes och kokandes alldeles underbart god färskpotatis.

Jag kommer inte ihåg vad vi skulle äta just den dagen bilden togs, men kanske lite sill skulle passa potatisen, vädret och miljön..? En Spitfire ser jag stående bredvid kokplattan, en av de riktiga höjdarna på saftörsbolaget. Just den Spitfire som synes på bilden har dessutom en fin skärgårdsresa bakom sig …

Vi hade lagt loss med båtarna fullpackade med barn, vuxna, sovsäckar, lyxig mat, godis, chips, fiskespön, spel, vin och öl. Jag tog inte med så många öl eftersom Anders på den andra båten brukar ha ett bra lager god pils med sig. Anders i sin tur tog inte med sig eftersom han vet att jag brukar flanera runt bland ölhyllorna på bolaget och ta med mig ett gäng spännande nyheter och godsaker. Brist i planeringen alltså. 🙂

Vi puttrade sakta norrut från Vaxholm och efter två eller tre nätter började vi tycka att det vore ju underbart gott med en pils. Ett samtal till Furusunds livs och saken var biff. Vi kunde komma dit dagen efter klockan 16.00. Dagen efter la vi loss från vår lilla vik och tuffade ytterligare några sjömil norrut där Furusunds gästhamn väntade. Min planerande syster hade ringt och bokat två platser i hamnen och visst, ”reserverat” stod det på två perfekta platser inne i hamnen. En liten promenad och våra Spitfire stod troget och väntade på oss vid ombudet vid macken. Glädje!

Därefter blev det trerätters på Furusunds Värdshus och en natt i hamnen innan vårt skärgårdsäventyr fortsatte. Nu är det dock dags att packa in båten och säga god natt. Väl mött igen nästa vår då skärgårdens oändliga mängd öar, skär och vikar ska utforskas vidare. Grymt!

//Frederik