Yorkshire Puddings

Hej vänner,

Vi firade nyligen min lilla dotter Julies födelsedag och hade min kära frus släkt här på middag. Jag hade valt ut en riktigt fin och klassisk engelsk söndagsmiddag med en rostbiff (bakad i mååånga timmar i 75°C, kryddad med salt och peppar. Jag hade förkokat potatis som jag mosade lite lätt och sedan bakade av i ugnen till finfin färg tillsammans med haricots vert innan servering. En ljuvlig pepparrotskräm med färskriven pepparrot och gräddfil, salt och peppar serverades till och så gjorde jag en härlig sås av oxfond, portvin, schalottenlök och lite kryddor. Rikligt med sås ska det vara!! Givetvis så bakade jag av minn rostbiff i en ugnsform så att jag kunde samla upp all steksky, den behövs nämligen i receptet nedan.

Detta är matlagning och förtäring med livets största njutning kan jag lova!! Tricket med Yorkshires är att göra ett hål i dem och fylla dem med såsen. Hahaha, helt löööjligt bra!!!!

YORKSHIRE PUDDINGS

Ca 10 styck

200 g mjölk
200 g vetemjöl
200 g ägg
Slat, peppar & steksky

Vispa ihop ägg, mjöl, mjölk, salt & svartpeppar till en klumpfri smet dagen innan ni ska göra era puddings. Täck med plastfilm och låt stå i kylen över natten.

När det är dags för er söndagsstek och det kvarstår 20 – 30 minuter till service, då ska puddingarna in i ugnen som ska vara på 220°C.

Tricket med puddings är att de ska bakas i en muffinsplåt som ska vara rykande het så häng med på detta;

Låt muffinsplåten stå i ugnen så att den blir riktigt varm. Fördela stekskyn från söndagssteken i formarna i muffinsplåten. Fördela därefter puddingsmeten i formarna och baka av dem i 15 – 20 minuter. Lyft ur dem när de blivit riktigt fluffiga och fått fin färg, efter cirka 10 – 15 minuter. Vänd dem upp och ned i formarna och ställ tillbaka i ugnen så att undersidan också blir puffig och får fin yta.

När ni sedan ska käka så tar man sin underbara Yorkshire pudding och gör alltså ett litet hål i mitten. Sedan fyller man puddingen med skysåsen ni serverar till middagen. Jag lovar, det blir inte bättre, åtminstone inte i min mening!! 🙂

//Frederik